Vart du än befinner dig på Kostas glashotell så finns konsten alldeles vid din sida.
Konferens, avkoppling, romantik, med vänninorna tillbringas en hel eftermiddag i den 37-gradiga poolen utomhus.
En annan del av Kosta. Här är Pascal Patron utanför sin mammas pizzeria.
Några kilometer utanför Kosta finns en park med en älg som hemskt gärna blir kliad på mulen.
Här finns baren i Kosta Boda Art Hotel.
KOSTA En natt eller två på hotell. I en ångbastu eller utomhuspool. Bland vacker glaskonst.
Det är lätt att må gott, men det är klart att det kostar lite också. Gratis är det inte, men värt varenda krona. Speciellt som det var ett extraerbjudande. Glashotellet i Kosta hade förmodligen ett par rum över när det drog ihop sig till helg och som den smålänning man är missas inte gärna ett rabatterat rum. Men det är inte ofta hotellet har rum till övers. Hela hösten har det gått mycket bra med bokningarna och efter årsskiftet är det i princip fullbokat till slutet av februari så här långt.
Allt vackert börjar redan vid entrén med sitt golv av plåt, utsmyckat av mässingsromber, brandgula fåtöljer, glasmontrar fyllda av glas. Ja glaskonst är det överallt och det är näst intill obegripligt att man vågar låta allt stå framme med tanke på stöldrisken. Men kanske är det så att det finns så mycket vackert, så enkelt tillgängligt att människor helt enkelt inte blir klåfingriga.
På hotellrummet ligger morgonrocken och badtofflorna och väntar så det är bara att slänga sig i den 20-gradiga utomhuspoolen, visst det är en nära-döden-känsla innan en mesig kropp vant sig. Efter en stund är känslan desto fräckare. Intill den svala bassängen finns en rund mindre balja med kroppstempererat vatten och inomhus en skållhet och en dunderskön pool med lagom värme i. Torr bastu och ångbastu helt i mosaik. Personal tillgänglig hela tiden, gästvänliga och professionella. Nej, jag har inte mutats att skriva dessa vänliga meningar om glashotellet i det mörkaste av Småland. Det var en upplevelse värd vartenda öre och det ska ske igen. Efter ett dygn med god mat och många bad är det dags att ge sig av.
Men först en sväng om Älgparken för att klappa en långbent rackare på mulen. På väg dit passeras det riktiga Kosta. En silverfärgad Volvo 740 och Pascal Patron som står utanför och röker och pratar i mobiltelefon.
