Vi hör ofta talesättet ”Vi pensionärer”, vilket i grunden är helt felaktigt. Pensionärerna är ingen homogen grupp. Det skiljer lika mycket ekonomiskt mellan pensionärerna som det gör mellan svenskarna i övrigt. En del har bra pension, inga skulder på hus eller sommarstuga och har aktier och pengar på banken. Det finns andra som har det mycket sämre med låg pension och i övrigt en skral ekonomi. Det är den senare gruppen som är viktig i debatten. I grunden har vi haft fel pensionssystem. Vi känner starkt för det förslag i folkomröstningen från slutet av 50-talet där man hade en högre grundpension med möjligheter till egen påbyggnad och avtalspension. Hade vi haft ett sådant system så skulle det ha gynnat de sämst ställda pensionerna.
Nu har vi ett system som är en överenskommelse mellan samtliga partier och där utvecklingen följer den ekonomiska tillväxten i samhället. Det gör att pensionerna ökar när det är bra år och de kan till och med minska om det går dåligt för Sverige. 2008 hade vi en negativ tillväxt vilket påverkar pensionerna för 2010. Nu förs det en debatt om orättvisor mellan pensionärer och löntagare. Låt oss än en gång påtala den stora ekonomiska skillnaden mellan pensionärsgrupperna. Nu har pensionärerna fått en skattelättnad och har samma jobbskatteavdrag om man arbetar.
Men det är viktigt att veta att vänsterpartierna vill ta bort jobbskatteavdraget för dem som arbetar om de vinner valet. När Alliansregeringen trädde till efter 2006 års val så var ett av budskapen, vilket man också vann valet på, att vi ska prioritera jobben. Därför kom jobbskatteavdraget till i olika etapper. Alla ska få en bättre ekonomi om man har/tar ett arbete. Det är en sympatisk idé som borde stimulera tillväxten i samhället. Vi känner också sympati för de sämst ställda pensionärerna och här skulle vi vilja se en satsning från regeringen, dock inte till alla pensionärer utan starkt riktad.
GLADA PENSIONÄRER Får vi så berätta om några glada pensionärer, först de två socialisterna Göran Persson, före detta statsminister, och tidigare kommunalrådet Markus Lundh i Nybro. Vi vill också berätta om kommunisten Johnny Petersson från Kalmar. Göran Persson har en bra statsrådspension men han håller föreläsningar och medverkar på olika håll, sannolikt via ett bolag för att inte få nedsatt pension. Han tar ut 70 000 kronor för en timmes medverkan i Emmaboda på en landsbygdskonferens. Nu är som bekant marknaden fri och den som betalar hans medverkan saknar verklighetsförankring.(s-styrd kommun) Persson tjänar mer på två timmars föreläsning än vad många pensionärer har i pension under ett år.
En pensionär är också Markus Lundh från Nybro, 43 år, som nu har möjligheter att ta ut pension på närmare 30 000 kronor per månad. Nu försöker han ta sig fram valåret 2010 måhända utan att ta ut någon pension genom att (s)-majoriteten via Nybro kommun lägger in ett arvode för att han ska vara kvar som ordförande i Glasriket. Detta uppdrag har alltid varit kopplat till kommunalrådsjobbet. Tror någon att Lundh kommer att avstå sin pension efter 2010?
En annan glad pensionär är Johnny Petersson (V) som också är 43 år och som kan ta ut en pension om 30 000 kronor från landstinget när han slutar efter valet. Vi missunnar inte någon att få pension för politiskt arbete men systemet är fel. Det är skillnad om man får gå från ett politiskt heltidsjobb när man är 59. Vi borde ha ett system där man inte får ut sin pension förrän man fyllt 60 år. Vad säger pensionärerna som jobbat 40-50 år om dessa tre pensionsexempel? Hur röster man i höstens val? Avstår Lundh och Petersson sina pensioner de närmaste 15 åren?
